Om Clumber spanieln
Billy vid stranden

Bakom varje Clumbers öra vilar en liten räv...



Clumber spanieln fick en ny rasstandard under 2012 i vilken man bla har sänkt vikten.

Läs mer här>>


Clumbern är den tyngsta av spanielraserna och skiljer sig något i utseende och temperament från kusinraserna. I botten finns givetvis den typiska spanieln - glad, positiv, lättlärd, följsam och intelligent. Egenskaper som de fått genom att avlas för det krävande arbete som stötande och apporterande fågelhundar de en gång var ämnade för.


I rasbeskrivningar framställs clumbern ofta som flegmatisk, vilket är helt fel. Det är istället en sportig spaniel med positiv livssyn. Den hänger gärna med familjen på skid-, skogs- eller båtturen. Deras stora envishet, starka vilja och styrka gör att det är "mycket hund". Den kräver diplomati, en fast hand och mycket humor, framförallt under uppväxtåren. Clumbern har mer integritet och självständighet än den flesta spaniels, vilket också gör att de lättare lär sig att vara ensamma hemma några timmar per dag när husse och matte är på arbetet.


Barn och clumbers fungerar vanligen utmärkt tillsammans. Tack vare att de är så robusta är de okänsliga för ryck och slit i pälsen, och de har gott tålamod. Därtill kommer att den clumber inte är född, som inte är pigg på upptåg. Egenskaper som självmedvetenhet och egensinnighet är det man som clumberägare uppskattar mest hos sin hund. Man äger aldrig sin clumber helt, utan man har förmånen att få leva med den, och man har aldrig tråkigt ihop.


Liksom all ädel frukt mognar clumbern långsamt såväl till kropp som själ. Det är en tung ras, vilket innebär att den kräver välbalanserad kost och motion under uppväxten. Pälsen är lättskött, och hundägaren klarar själv vardagstrimningen utan större besvär.


Flertalet av de clumbers som finns idag är huvudsakligen sällskapshundar. De som används till jakt deltar främst som stötande hundar vid har- och rådjursjakten. Rasen är mycket användbar som eftersökshund. Här hävdar de sig mycket väl med sin goda näsa och sitt lugna jaktsätt.


En handfull hundar startas också årligen på spanieljaktprov med vissa framgångar. Rasens styrka ligger i jaktlust, lätthet att läsa i markerna, den goda näsan och viltfinnarförmågan. Apportering och stadga kräver dock vanligen en del arbete för att fungera. De är goda vattenapportörer och klarar med sin robusta byggnad att jobba länge i höstkalla andvatten.


Är man road av att utställningar är clumbern en tacksam kamrat. Rasens kvalitet är genomgående hög, och med sin vita färg och maffiga byggnad är den en slående syn i ringen. Utställningstrimningen är förhållandevis enkel att lära sig, och med lite träning är de flesta clumbers lätta att visa.


Ovan text är saxad från Clumber Spaniel klubbens hemsida


Eftersom de flesta Clumber spaniels tyvärr endast "används" till utställning så har rasen utvecklats till att bli mer och mer exteriört extrem vilket har en direkt koppling till osundhet. Här i Sverige har vi faktist flera av rasens uppfödare som har lyckas bevara sundheten i rasen men dessa hundar premieras tyvärr sällan med högsta pris på utställning. Utställningsdomare har vi flera tillfällen påpekat att hunden har sett "för sund ut för att få pris" (!!???).

På grund av denna negativa utveckling så har rasen hamnat på Svenska kennelklubbens lista över osunda hundraser (SRD - särskilda rasspecifika domareanvisningar) och så här står det om rasen;


Clumber spaniel

Den är en rörlig arbetande hund som skall vara i god kondition utan övervikt och utan

överdrifter i huvudet och skallens utformning.

I rasen förekommer riskområden som:

  1. Generell anatomi: Osund konstruktion med knappa vinklar och ineffektiva rörelser.
  2. Huvud: Överdrivet tunga huvuden med mycket löst skinn och otillräckligt strama ögonkanter kan leda till problem.
  3. Överdriven storlek och substans.


Kraftfulla, sunda rörelser hos hundar med korrekt substans, storlek och huvud skall värderas högt.


Länk till SKKs dokument

SRD>>


Även i rasens hemland, är Clumbern upptagen som en osund hundras (high profile breed).


I Englad har ett gäng entusiaster startat en egen klubb som kallas för Working Clumber Spaniel Society

och deras mål är att rasen skall återupplivas som den jakthund den en gång var. Hundarna som avlas fram i denna klubb är generellt mindre, har mindre päls, mer will-to-please och ett mycket trevligare temperament. Vissa har tyvärr tagit aveln alltför långt åt det mindre hållet, i min åsikt.


Det stora problemet med Clumbern är den lilla avelsbasen vilket har lett till att en del av WCSS's uppfödare tyvärr avlar med inavelsgrader långt över 20%. Framtiden kommer att visa vad detta leder till.